Historien om Messingsorkestern Blåsningen startade egentligen i Stockholms södra förorter redan på 1940-talet då några unga pojkar av sina föräldrar skickades att vara med i folkskolans gossorkester.
Enskede, Mälarhöjden och Sofia folkskolor fick då nya förhoppningsfulla medlemmar som lärde sig spela esskornett, althorn, klarinett, trumpet, ventilbasun, tuba eller trumma.
Några av de duktigaste togs senare ut till Barnens Vaktparad på Skansen.
Varje söndag marscherade de stolta från Djurgårdsbron till Skansen iförda sina tjusiga uniformer och gjorde då stort intryck på den tidens unga damer och koketter som suckande och trånande kantade marschvägen.
När ynglingarna kom upp i tonåren, nu är vi i mitten av 1950-talet, började jazzmusiken locka.
Snart bildades orkestrar som Carnegie Porters, New Orleans Revenants och Baby Jazz Band.
Nu handlade det om dixielandsmusik och orkestrarna spelade på ungdomsgårdar, skoldanser, på Nalen, jazzklubbar i Gamla Stan och deltog i orkestertävlingar som AT- och AB-Jazzen.
Carnegie Porters tävlar i AB-Jazzen1958 New Orleans Revenants på Nalen 1958
Men jazzen tystnade så småningom, ynglingarna blev män och skaffade sig ansvarsfulla poster i samhället, gifte sig och fick barn. Musicerandet kom i andra hand. Några tappade helt kontakten med de gamla kompisarna och musiken.
Men så en vacker dag tog Bigge tag i saken igen och samlade ihop gänget. Det blev ett fasligt letande efter de gamla instrumenten och många flaskor Häxan gick åt för att få dem i bra skick igen.
Och en novemberkväll 1971 kom tio förväntansfulla män med sina nyputsade mässingsinstrument till Bigges garage i Älvsjö.
Messingorkestern Blåsningen hade bildats.
Och resten är musikhistoria :-)
